Johanna - c'est la vie

Min första kärlek..
Min största kärlek hittills är J, vi träffades när jag jobbade som reseledare, och sen följde han med mig runt i världen under nästan 3 års tid. Sedan dess så har vi haft 2 års velande fram och tillbaka (mest från hans sida..) och i somras så tog det definitivt slut. Totalt 5 år med hjärta och smärta. Innan jag träffade honom så trodde jag att jag visste vad kärlek var, men egentligen hade jag ingen aning..och det gör fortfarande ont när jag tänker på oss..men man kanske inte kan begära att man ska träffa sin livs kärlek när man är 21..?

Innan jag träffade J så hade jag haft ett förhållande..och det var väl sådär..inga direkta känslostormar! Innan dess så hade jag mest olycklig och obesvarad kärlek.. Men jag tror att min första kärlek var T, jag gick i åttan och han i nian..han var skejtare och väldigt snygg tyckte jag då! Två av mina kompisar var kära i två av hans kompisar, så vi hade vår lilla "klubb" där vi satt dagarna i enda och diskuterade och analyserade dessa killar..
Vi skickade till och med kärleksbrev till dem! Än i dag, så här 12, nästan 13 år senare får jag lite ångest när jag tänker på det! Jag vågade aldrig prata med honom eller ens säga hej..men det var kärlek på distans! (i alla fall från min sida...inte så mkt från hans sida..).

Det jag undrar är hur man ska veta om man har träffat den "rätta", alla säger att man känner det, men jag trodde att jag kände det med J..men det slutade ju i katastrof i alla fall.. Kanske man aldrig vet..inte helt säkert i alla fall.